Jag steker pannkakor och tårarna rinner. Inte för att det är så tråkigt att steka pannkakor det gör jag varje torsdag, utan för att idag är det ingen vanlig torsdag. Han sitter vid mina fötter som han brukar och väntar på att han ska få en lite bit, han älskar pannkakor. Idag får han inte en liten bit, han får en hel pannkaka. Det här är sista gången. Om mindre än 30 minuter ska han och jag åka, den sista resan. Det är fruktansvärt och hemskt.
Att leva med hundar är fantastiskt och jag skulle inte kunna tänka mig att vara utan dem. Men när sista dagen kommer så är det fruktansvärt. I över 10 år fick vi har våran fantastiska Iggy. Han var vår första mops och den som gjorde att vi förstod vilken fantastisk ras detta var. Han har varit med och på sitt kloka, lugna vis fostrat alla våra mopsvalpar och han fattas oss så det gör ont. Men ingen får leva för evigt och vi får vara glada åt de åren vi fick. Nu är han en ängel och vi får tänka på den glädje han skänkt oss men det är tomt 
Att få leva med gamla hundar är fantastiskt. Vi kommer att sakna vår gentleman
2018-10-07 15:07