Klockan är bara 3.15 när jag parkerar hemma hos min granne Jeanette. Äntligen har dagen kommit när vi ska göra vår resa till Finland. Vi är båda trötta men förväntansfulla på vad helgen har att erbjuda. Vi är glada åt den tidiga timmen när vi börjar närma oss Stockholm. För två lanlollor som vi så är det redan mycket trafik, och när GPS:en och skyltarna mot hamnen inte överensstämmer drabbas vi av lätt panik och börja fundera på om vi slagit in fel hamn 
Vi följer dock skyltarna och är i god tid till båten, skönt!
Det är en härlig sommarmorgon och efter att vi hittat till vår hytt så går vi upp på däck för att lufta hundarna.
Laleh och Darin är med på resan.
Stockholmskärgård är en vacker syn.
Rastplatsen på färjan fick vi inte våra hundar att gilla 
Det är en härlig och lugnd överresa med fantastiskt väder. Detta gör att vi tillbringar mycket tid uppe på däck. När vi som bäst sitter och njuter av utsikten av Ålandsskärgård så ser plötsligt Jeanette en älg som simmar jämte färjan. Jag tror först att hon skojar med mig, men där jättenära båten simmar det en stor älgtjur. Han har rejäla horn, 4 taggar på varje sida och han är helt oberörd av färjan. När vår förvåning släpp så lyckas jag till slut få upp kameran och bilden visar en liten brun plutt, och ja, det är en stor älg 
Efter en hel dag på båten är vi äntligen framme i Åbo. Glada ihågen packar vi ihop våra saker från hytten för att gå till bilen. Det är bara det att varken jag eller Jeanette hade en tanke på imorse att notera vad vi parkerade bilen. Färjan är stor men efter lite letande så hittar vi vår bil, det var tack och lov lite folk och bilar på färjan så den syntes lätt 
Efter rastning av hunar i Åbo knappar vi in Scandic Riihimäki på GPS:en och börjar köra. Det ska ta ca 2 h, vägen är bra och det rullar på mil efter mil. Tillslut säger Jeanette att nu är vi snart framme, bara 10 min kvar. Jag upplyser Jeanette om att jag tycker det är konstigt att det inte på en enda skylt har stått Riihimäki. Så meddelar GPS:en att vi är framme och vi står utanför Scandichotell. Med den lilla detaljen att vi fortfarande inte är i Riihiämki 
Vi slår in på nytt i GPS:en som säger att vi är framme. Fram med bokninen och letar upp en adress till hotellet, vi är inte framme. Hotellet är 12 min bort och vi rattar vidare.
Klockan är nu 21.30 och vi börjar blir riktigt trötta. Tillslut säger äntligen GPS:en att vi är framme. Nu är dock problemet att vi ser inte hotellet. Det ska ligga precis vid en ronell och vi åker runt , runt för att hitta hotellet. Efter 5 varv och lika många försök att åka åt olika håll för att hitta hotellet börjar det kännas hopplöst. Tanken på att sova i bilen börjar kännas lockande. Det är fortfarande över 20 grader ute och hur obekvämt kan det vara? Vi gör ett sista försök att hitta hotellet och Jeanette går in på den stora teatern som ligger vid rondellen för att fråga efter Scandic Riihimäki. Hon kommer ut och meddelar glatt att vi har rum på hotellet som ligger vid teatern. Det har bytt namn! Men va f-n, det vore väl bra om de upplyst sina gäster om det! Väl uppe på rummet är det 100 grader varmt, fönstret går att öppna 20 cm och vi startar den fläkt som lägligt står på rummet. Vi somnar tillslut glada över att slippa sova i bilen även om det kändes lockande med tanke på värmen i rummet.
Laleh gillar att sova på hotell, då får man ofta
sova i sängen 
Vi bor nära utställningsplatsen och det är en mycket välorganiserad utsällnings som hålls på en travbana. Vi ska ställa både på lördagen och söndagen. På lördagen blir Jeanettes tik BIR med cert och där med Finskchampion, för mopsarna går det ingen vidare.
Vi åker hem och firar med god mat på hotellet.
Dag två och vi kommer fram till en utställningsplats som är vit av dimma. Cavaliererna går först och idag blir Jeanettes tik avtackade redan i sin klass som för övrigt var riktigt stor. Hon är dock nöjd, hon har fått det hon kom hit för sitt finska cert 
Mopsarna börjar och det har hunnit bli riktigt varmt. Vår domare dömer snabbt som vinden och han påbörjar sin bedömning redan innan alla är på plats i ringen så det gäller att vara med. Som alltid dag nummer 2 är Laleh lugnare och visar sig riktgit bra. Vår domare verkar gilla rörelser och vi få gå och gå, detta passar Laleh. Idag är det vår dag och hon slutar som bästa tik med cert och CACIB
Glada och nöjda åker två Grytgölsbor hem från Riihimäki med precis det som vi ville ha. Det är en härlig känsla när det går bra för alla. Hemresan blir liksom så mycket lättare då. Denna gång kollar vi noga vad vi ställer bilen och kan glada pusta ut när vi stax före 7 på måndagsmorgonen passerar Södertälje. Till och med att komma ut ur stan gick bra. Lyckliga när vi börjar närma oss våra egna breddgrader pratar vi om vart nästa resa ska gå. Kanske den där Balkan-tour som vi fick reklam om
2019-09-12 10:24